SanChas blogg!

Alla inlägg den 20 juli 2018

Av SanCha - Fredag 20 juli 10:22

Gatubelysningar som släcks redan kl 00.00 (ja för vi ska sova då) och när man ringer för att vi vill veta skälet har alla gått på semester. Toppen nu för inbrotts-statestiken att skjuta i höjden. Skriver INTE vart jag bor. Så nu har vi alla grannarna våra utebelysningar på och lyser ju upp lite hemtrevligt så också.


Bilbränderna fortsätter och ingen har sett något. Det är precis likadant varenda gång. Någon måste ju i alla fall sakna sin son som inte ligger i sin säng på natten kan man ju tycka. Eller så har de nyss flyttat hemifrån och vill visa sin manliga styrka genom att bära en dunk med bensin och en tändsticksask. Det är säkert stärkande för musklerna.

Tycker de städar dåligt efter att de tagit bort den brinnande bilen som bara den stått ett par veckor som kan bli ett par månader i värsta fall. Den hämtas och sedan har man en stor svart fläck med glassplitter och gummirester som luktar "pecka". Ja jag använder liten bokstav i Pecka så ingen blir förnärmad av att läsa fel eller känna sig oskyldigt dömd.

Så det är alltid vi som får ringa och be om hjälp när något har inträffat och detta var min sista gång för biljäveln stod inte ens på min gata. Fast man kan ju bli arg för mindre när man som jag kvällspigg rundar hörnet och springer rakt ner i glassplittret med nya gympadojjorna. Då står man där och svär tyst över alla andra grannar som sitter tryggt framför sina TV apparater och inte bryr sig. Du vet, det man inte ser bekommer mig inte heller.

Ska också börja med en sådan attityd *nicka bestämt*.


Skrev ju igår att min knä är svullet. Har kört lite egenvård denna gång, dvs att inte göra något. Idag kliar det våldsamt i vattenvecket och antar att det håller på att läkas. Så slapp man se en stackars sate till läkare i ansiktet som bara gäspar bakom min rygg och tittar på klockan. Kanske är det semester på gång eller bara en varm säng som väntar. Oavsett vilket uppbär hon/han (gillar inte hen-ordet) sin lön i alla fall och för den kan hon/han äta lite räkmackor när det passar eller ta en utlandssemester runt november månad när alla andra knegar på eller ligger hemma i influensorna.


Nåja, knät går åt rätt håll om man säger så och slipper bandage som jag annars hatar. Kan ju bero på att jag som 11 åring bröt benet och var hemma i 4 dagar och lurade min mamma med att det går säkert över. Det gjorde det som sagt var inte och när vi väl kom till sjukhuset med mig så som en skrikande barnunge "-vill hem - vill hem" var benet av på 2 håll. Det kunde ju ha räckt med 1 kan man tycka men ibland ska man ju vara värst och varför inte som här...ha....två brott på en och samma gång. Lite "impad" faktiskt och tror nog det är en liten konst detta.

I alla fulla fall så blev det ju gips och det är inte det roligaste kan jag ju berätta för er som inte haft detta elände. Det var som sagt 2 brott som skulle läkas efter att läkaren dragit ut benet i dess fulla längd och jag tuppat av sedan han bara greppade hälen. På med det äckliga kladdiga gipset och som om inte det skulle vara nog att gipsa hela benet upp fick jag en liten kant även upp mot höften. Allt för att benet skulle läkas rakt. Det gick en månad, 2 och nu var vi uppe i 6 och fortfarande fick jag åka och lägga om gipset och röntga. -Det ser fint ut, sa läkaren varje gång men varje gång lämnade jag också sjukhuset med nytt gips. Ett år ni!!! Sedan blev det bandage. Trodde ju att jag skulle få slippa det men ~icke sa nicke~ nu skulle det lindas i tid och otid. Jag hatade det här....

Ja så nu har ni den förklaringen!


Som sagt var; det är mycket nu!

...och solen den lyser och värmen den stiger. Snart kan man se nålen stiga upp mot 30-31° igen och får man inte dåndimpen kan man ju lägga sig i skuggan och bara läsa så ögon blöder. Har betat av 2 böcker nu samt lite faktaböcker. Ska sätta igång med akvarellmålning i höst och har fixat till det i min ateljé så att man bara kan sätta sig ner och börja. Fotar ju också en del och har legat på latsidan ett tag men snart så kommer någon att se min rumpa när jag kryper under ormbunkarna för att fota de små krypen, svamparna eller vad man nu hittar på marken. Ett spännande liv är det i alla fall att fota och man vet aldrig vad man kommer att få se innan dagen är slut. Det är alltid utmaningar och ett härligt intresse.


Nu måste jag bara sluta hur mycket ni än vill läsa mer. Förstår att ni gråter nu men torka tårarna och håll ögonen öppna så kanske det kommer lite mer bokstäver förr eller senare här i bloggen "SanChas blogg".

Kram/S

          



ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Kategorier

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Arkiv

Prenumerera på bloggen

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se